Azlan ♥ Leona

Lite foton och sånt

Efter påtryckningar från dom som tittar och läser om Azlan, om uppdateringar så kommer det nu en liten hög! Det är foton från frostnypna promenader, lek i skogen och två foton på hans pappa

 

 

Foton ovanför är från promenadstigen vi brukar ta, och agilityträdet som vi tränar hopp på!
Och här är Azlan´s pappa! Biffig pojke, men Azlan är högre, vad månde bliva av vår hund tro?

 

Bil? Jaaa!

Idag ska vi åka bil. I flera timmar. Det gör inget, för Azlan tycker om att åka bil. Ofta lägger han huvudet mellan huvudstöden i baksätet, och tittar bakåt på bilar o folk. Ibland lägger han sitt stora huvud på min axel och tittar framåt. Men jag undrar vad andra bilister tänker, när dom ser ett enda stort huvud som visar sig i rutan? Igår var vi hos Leona och Annika och lejonen fick rasa av sig ute på gärdet. Och nu visste Azlan hur man leker som en Leonberger. Dom har en speciell stil och sätt som ingen annan hund jag har sett har. Ser ut som två lejon som springer emot varandra, slår med tassarna som björnar, rullar runt och springer vidare som tokar. Det syns att denna ras behöver stora platser att rasa av sig på! Så härligt att se!

Slurk, slurk...borta!

Den här maten äter han!!!

Azlan är kräsen! Eller så blev han det när han fick VOM! Jag har lagt i en halv korv i varje skål med blöt torrfoder, och det har ju förstås varit mumsigt. Han fick sin första smakbit hemma hos Leona, av snälla tant Annika. Och sen så var det kört! Vi fick med oss hem flera stycken så vi kunde få prova, och ja, på den matvägen är det. Igår morse tog den sista slut, och ingen resa till Djurelit i sikte under dagen. Alltså fick Herr Azlan nöja sig med bara torrfoder. Pyttsan! Några blöta bitar slank ju ner bara för att uppehålla energin, men en vandrande hund runt köket som nosade efter den efterlängtade doften, visade att han inte alls var nöjd. Hela gårdagen var en sån dag. Igår kväll försökte han sig till och med sig på att åstakomma mystiska pratljud för att få mig att förstå att maten inte alls var vad han önskade sig. Typ, aurrrrrgh...piiiiiip, och andra läten. Så i morse fick han några matskedar köttfärs i den blöta maten och vips! så smakade det mums igen och allt slank ner som på en oljad planka! Ungefär som, slurk, slurk...borta!

Ved e kul!

Eftersom gubben min inte är hemma, finns det ingen mer än jag som kan fixa ved till brasan. Så ut med hund och mig till vedbo´n, och klyva ved. Kul, tyckte Azlan, som genast norpade ett vedträ och la sig i skogen gnagande så stickorna flög åt alla håll. När jag senare fick veden i skottkärran och rullat fram den till utetrappen, satte jag mig ner en stund. Då fick Azlan ett ryck, och det filmades!

Sprintarmusen

Vaknar, hör mystiskt prassel nerifrån köket. Tittar på den stora, starka, och respekt ingivande Leonbergern som ligger och pöser på golvet framför trappan. Där ligger han, med huvudet på snedden, kroppen vriden och med magen upp, svansen viftar lite slött. Och antagligen hörseln avstängd. Säger till lilla vovven att masa undan sig från platsen så jag kan komma ner. Går före ner med en mycket trött hund efter och ner i hallen. Tittar ut i köket. Och ser Sprintarmusen! Han/hon springer från skafferiet, över köksgolvet, musen tar 2 snabba skutt och ett jättehopp in i skåpet under diskbänken, in i avfallshinken, upp ur hinken och ner under skåpet! Vad gör stora, farliga vovven? Jo, han tittar frågande på mig, som om han undrar, ny flockmedlem? Jaha, liten en det där! Sedan går han och nosar där musen försvann, vänder sig om och dråsar omkull framför kylskåpet! Nästa gång kommer nog Sprintarmusen med familj och boar in sig i pälsen på Azlan, men det är nog inga problem. Ju större flock desto bättre!

Hund Ordbok

KOPPEL: Ett rep som sitter fast i ditt halsband och som gör det möjligt att leda din person dit du vill att han/hon ska gå.

HUNDSÄNG: Vilken mjuk, ren yta som helst, som till exempel det vita överkastet i gästrummet eller den nyomklädda soffan i vardagsrummet.

DREGEL: Detta är vad du gör när dina personer har mat och inte du. För att göra detta korrekt så måste du sitta så nära du kan och se ledsen ut, sedan låter du dreglet falla till golvet, eller ännu bättre, i deras knä.

NOSNING: En social sed att använda när du hälsar på andra hundar. Placera din nos så nära baken du kan på den andra hunden och andas in djupt. Upprepa ett flertal gånger, eller till din person ser till att du slutar.

SOPTUNNA: En behållare som dina grannar ställer ut en gång i veckan för att testa din uppfinningsrikedom. Du måste stå på dina bakben och försöka putta av locket med din nos. Om du gör det rätt så blir du belönad med margarinpapper som du kan riva sönder och köttben och mögliga brödkanter att äta.

CYKLAR: En konditionsmaskin på två hjul, uppfunnen för hundar för att kunna kontrollera midjemåttet. För att få maximalt träning så måste du gömma dig bakom en buske och sedan hoppa ut och skälla högljutt och springa vid sidan av cykeln i några meter. Personen kommer sedan att tappa kontrollen över cykeln och falla in i buskarna och du kan gå lycklig därifrån.

DÖVHET: Detta är en åkomma som påverkar hundar när deras person vill att de ska komma in och de vill stanna ute. Symptomen inkluderar att stirra tomt på personen och sedan springa i motsatt riktning eller lägga sig ned på marken.

ÅSKA: Detta är en signal att världen kommer att gå under. Människor är dock förvånansvärt lugna under åskväder, så det är nödvändigt att varna dem för faran genom att darra okontrollerat, flämta, rulla runt med ögonen och följa dem hack i häl.

PAPPERSKORG: Detta är en hundleksak fylld med papper, kuvert och gamla godispapper. När du blir uttråkad, vält papperskorgen och strö runt papperen i hela huset tills din person kommer hem.

SOFFOR: Dessa är för hundar som servetter är för människor. Efter att man har ätit så är det artigt att springa upp och ned i soffan och torka av sina morrhår.

BAD: Detta är ett sätt som människor använder för att blöta ned golvet, väggarna och sig själva. Du kan hjälpa till genom att skaka pälsen våldsamt och mycket.

BUFF: Det bästa sättet att få en människas uppmärksamhet när de dricker en kopp rykande hett te eller kaffe.

LUTA: Varje bra hunds svar på kommandot "sitt"! Speciellt om din person har klätt upp sig för kvällen. Detta är väldigt effektivt just före en kavajtillställning.

Skogens konung ...

Skogspromenad i solskenet. Innan filmen drog han järnet. Sprang med pinnar i munnen i 175 knyck, men när kameran kom fram blev han lugn! Precis som i soffan!

Förmiddagskonversation

Ingen skönsång precis men hade inte tid för uppsjungning! 

hela dagen...

Klockan åtta vaknade en trött matte, och en trött hund. Jag skulle på anställningsintervju i Uppsala vid lunchtiden, och Azlan skulle vara hos Leona och Annika. Så vid 10 tiden kom vi, och tog en promenad. Hm, man riktigt såg hur Azlans hjärna jobbade. Något lurigt är på gång här! Och det stämde ju. För när vi kom tillbaka åkte jag iväg och dom andra var kvar. Azlan tittade efter mig, och sedan hade han gnällt och pipigt en stund. Men det gick bra efter att dom gick in. Rätt som det var fanns det bara 1 hund inne! Jag hade glömt att tala om att Azlan öppnar dörrar. Han hade smugit ner för trappen och smitit ut! Himmel, tänkte Annika, tänk om han försöker springa ikapp Susanne! Men nejdå, han hade bara gått ut på gården! En lekstund med mannen i huset och promenad till stora ängen och några timmar senare kom jag tillbaka.

 När Azlan såg mig kunde man se att han tänkte; Yes! Hon kom tillbaka!!! Skutt, skutt, vift vift, yl yl, pip pip. Oargh och yl. Det var nästan så att hunden puttade ner mig så det blev till att sätta sig ner på en stol. Och en väldigt lycklig Azlan la sitt stora huvud i mina händer i knät, borrade in sin nos och goooooossssade. Sedan efter en stund och kaffe åkte en trött matte och hund hem. Soffa direkt för oss båda och där somnade vi. Nu är jag lite frusen och känner att kanske det inte bara var dagen som gjorde att jag var så trött utan kanske en bacill eller något. Men hos Azlan finns inga baciller. Sova, äta och kissa, så är han på topp igen!

En bildserie av en trött hund som blir väckt!


-Myyssss, vad gott jag sover!

Me´va gör du? Fotar?

Hmmm, sovit fördigt nu så ok, här är mitt fotofejs!

Men kolla TV:en!

Trappen

Azlan har nu en kompis. En vacker Leonberger tös, Leona. Vi hälsade på igår, och tog en promenad ute på ett jättestort gärde. först var det lite försiktigt, och Leona tyckte nog att Azlan var en skittråkig kille som inte ville leka. Men sen så, efter en halvtimme, lagom när vi skulle börja att gå hem igen då blev det kul! Fantastiskt att se dessa stora hundar springa lösa, med päls och man fladdra för vinden. Leonbergerrasen är vacker!
Men så, när vi kom hem och in i hallen var det en trapp upp till våningen. Vilket yl och gnäll! Ok, tänkte vi, han får vara. Vi andra satt uppe och rätt som det var fanns det inte en hund utan två! Hur han gjort, vet vi inte men upp kom han. Jaha,! å vad duktig du är Azlan! hur ska du ta dig ner? Jodå, med hjälp av mannen i huset, kröp, han ner, svepte pinsamt förbi och ut! Duktig Azlan! I morse tog han trappen ut med ett språng, sen så var det så kul så han hoppade ut på gräsmattan och in i hallen, fram och tillbaka. Det slutade med det stora hoppet, över vardagsrumbordet och upp i soffan, varför gå runt när man kan ta fågelvägen? Hm, mja, det var nog sista gången, om jag får bestämma!

Morgontrött?

Godmorgon världen! Här har man skaffat hund, och eftersom han är unghund, stor och farlig, haha!, tänker man att lilla vovven skulle väcka mig i tidig morgonstund! Men icke, Azlan är nog som tonåringar är mest, sovandes! Speciellt på morgonen! Klockan halv 10, vaknade jag, och där låg han, utsträckt på golvet. Ingen reaktion, först när jag sa Godmorgon Azlan, reste han sig, strrrrräääääckteeeeeeeeeeeeeee på sig, viftade på svansen och huvudet, pep till och ville gå ut och kissa. Och det är nu som jag tar fram kameran!

Annars är det hårvård, både på matte och hund, men Azlan slipper duscha...
Sedan blir det väl till att dammsuga, och det blir intressant om snabeldraken är sån där pryl som ska attackeras eller om den bara låter illa och inte alls är intressant!
I eftermiddag blir det en tur till byn för att handla hundmat och mjölk till mig. Efter detta blir det röj! Vi ska hälsa på Leona. En Leonbergertik på ca 3 år. Då blir det fler filmer att visa!

Vill inte leka, trött!

Försökte få Azlan att lek "hittabollen" men det var trögt! Nu ligger han på golvet och sparkar med benen, undrar vad han drömmer om? Själv ska jag bädda i soffan igen, för inte idag heller, lyckades han komma ända upp till övervåningen! Stackars liten, han skäller och gnäller när jag går upp! 

Första skogspromenaden

För att lära Azlan gränserna, gick vi runt ägorna, Azlan lukta på grenar, pinka in pinnar, skita på en gran, slavsa i sig äckligt vattensörj, osv. Hur kul som helst, alltså!

Efter morgonpromenaden

En nöjd Azlan efter den lilla "kurragömma-stora-hunden-bakom-garaget-leken". När man är duktig och gör som matte säger och följer med in får man belöning! Eller rättare sagt, jag fick ta tag i den lekfulla unghunden i manen och gå in. Han är som att släpa på en tung matta!
Jag får be om ursäkt för den bedrövliga fotokvaliteten!

Storleksordningen är ju lite annorlunda får man säga! Om man jämför med yngsta dotterns jackrussel och hennes märgben, och så liten benet ser ut när Azlan har ett likadant!

Godmorgon! Så här kan man sova också!

Första Dagen

Idag kom vår Azlan hem till oss! Han är en Leonberger, 16 månader gammal. Uppväxt utanför Borås, hos min bror och min svägerska och deras 7 underbara ungar. Åldrarna bebis till 17 år. Svägerskan fick tyvärr en hundallergi konstaterat, och vips blev vi med hund. Vi har funderat länge på hund, men inte blivit tillräckligt övertygade förrän vi såg fotot på Azlan, och bestämde oss på stört. Tyvärr var inte Kenneth med och hämtade honom, han är på "bortajobb" i Norge. Men två av mina döttrar var med och barnbarnet.
Resan hem tog ca 6 timmar, först hem till den äldre dottern för att packa ur bilen, och äta lite middag som hennes man gjort till oss. Underbara han! Den andra dottern fick skjuts hem av sin goa man som kom och hämtade henne. När vi drällde ur bilen allihopa och Azlan fick gå runt och nosa fick han träffa katterna. Hmpf, sa Azlan och tyckte inte det var värt att ägna någon tanke på nåt så pyttigt. Katterna är vana vid hundar och antagligen suckade djupt över ännu ett odjur till La´familia! Andie eller Pansen (en Newfoundlandskorsning) som vi kallar honom, är tio år och anser sig vara "the big boss". Azlan godtog det direkt, la sig på gräset, och inte ett ont voff sas mellan dessa stora hundar! Vi hade lite problem att få in honom i huset dock, ända tills Pansen blev platsad och Azlan förstod att även han fick komma in. Men nu har vi kommit hem, och han har snosat runt i varje hörn. Men upp till övervåningen och vårt sovrum blir det problem att komma till, för han kan inte gå i trappen! Han vågade sig upp 4 trappsteg sedan vände han och stannade. Jisses, tänkte jag, hur ska jag göra nu? Rulla ner han? Ok, han sträckte på sig, tog framtassarna nerför trappstegen och rumpan efter. Så inatt får vi soffa på sofforna, jag i 3:an och Azlan i 2:an!
Eftersom han är en linslus med en långsam hjärna så hann han inte ifrån blixten!